Tittarstorm

5 juni 2012 19:47

Bra artikel!
Man kanske inte alltid ränker på det där med saltbalansen. Jag upptäckte själv att åt för lite salt en sommar när det var vidrigt plågsamt varmt, jag mådde riktigt dåligt och det hjälpte inte att dricka kallt vatten. Köpte salta karameller och sög på och vips blev allt så mycket bättre! När det är så varmt förlorar man ju både vätska och salt.
Jag skiter i alla rekommendationer numera. De hittar på så mycket att skrämma oss med och jag går på mitt eget sunda förnuft och på vad min kropp säger mig. Den har aldrig ljugit för mig.

sankteper

5 juni 2012 23:07

Du gör helt rätt. Man känner själv sin kropp bäst, men många verkar vara så fruktansvärt rädda för sin egen kropp och symptom de känner komma krypande. Saltbrist kan ge mycket obehag och man kan känna sig yr och svimfärdig hela tiden. Det finns så mycket man kan göra själv och sjukvården har en tendens att antingen inte kunna diagnostisera alls eller överdiagnostisera. Då blir det fel behandling, eller rättare sagt fel och onödig medicinering. Ta t.ex bröst och armsmärta! Oftast kommer den från bröstryggens tre översta kotor som kan ha spårat ur en aning. Åker man till akuten misstänker de hjärtinfarkt eller att det helt enkelt är gastrit och trycker i en flytande novalucol tills käften torkar ihop och magen brinner av felaktig behandling eftersom man inte har någon magsyra eller vätska kvar i magen efter det. Det känns som någon hällt kokande cement i den. Så gjordes på mig när det i själva verket var rejäl kotförskjutning i bröstryggen som de ej var kapabla att diagnostisera.. Nåja, kiropraktorn löste problemet till slut efter ett antal misslyckade besök hos sjukvården som dessutom avrådde från "kotknackare" som de har fräckheten att kalla de verkliga anatomiska experterna för. Fy fan!

Tittarstorm

6 juni 2012 09:38

De är kunniga var och en inom sitt område. Medicinarna utesluter givetvis hjärtproblem i första hand, vilket är livsviktigt, och tar sedan till den gamla beprövade gastritförklaringen.
Skolmedicinen tänker i ganska snäva och begränsade banor och någon ortoped kopplas inte in vid bröst/armsmärtor.

Å andra sidan kan inte en kiropraktor diagnosticera en hjärtinfarkt eller en gastrit så de får komplettera varandra. Och vi får använda oss av deras kunskaper på det sätt som är bäst för oss själva. De är specialister på sitt och jag är specialist på min kropp.
Men jag måste säga att sjukvården bara blivit sämre! Jag uppsöker sällan vård men varje gång det händer får jag en ny anledning att kontakta patientnämnden.

sankteper

6 juni 2012 10:37

Javisst är de kunniga på sitt eget område, men på akuten ska de kunna lite av varje. Jag var även inne akut med ambulans på ortopeden vid ett annat tillfälle där de uteslöt att problemet kom från ryggen.Det var bara att åka hem igen. Dagen därpå gick jag till kiropraktorn som fixade två kotor och besvären som lett till ambulansfärden försvann på mindre än en halvtimme. Det var rotationer med belastning på nerverna. Ortopeder bör kunna sådant. Faktum är att kiropraktorn mycket väl kan diagnostisera hjärtproblem eller infarkt. De är utbildade att direkt hänvisa till läkare eller akutmottagningen när de konstaterat att besvären inte kommer från rörelseapparaten. Dessutom kan långvariga problem i ryggraden faktiskt leda till hjärtbesvär och annat genom att nervsignalerna från hjärnan till det sjuka organet leds via nervsystemet i ryggraden. Är det en blockering tillräckligt länge försvagas organets kapacitet och det uppstår förvirring i det elektriska systemet i kropp och även hjärta. Därför är det alltid viktigt med en välfungerande ryggrad. Träning endast är inte svaret på en god rygghälsa då kan man bygga in problemet tyvärr. Vården behandlar enbart symptom men korrigerar sällan orsaken till dem. De verkar ha fått lära sig att sjukdom är en brist på kemiska mediciner... I vilket fall som helst är deras största misstag att köra över och utesluta naturliga metoder. med en holistisk syn skulle vården komma betydligt längre och verkligen hjälpa fler.

Tittarstorm

7 juni 2012 10:24

Jag ser det inte som ett antingen-eller. Jag använder mig av skolmedicinen när jag behöver den och för att ställa diagnos eftersom de har resurserna som alternativ- eller komplementärvården saknar. Min behandling får de alternativa sköta i möjligaste mån och det har fungerat alldeles utmärkt.
För att ställa diagnos vid misstänkt hjärtinfarkt krävs EKG och kunskap i tolkning av resultatet samt blodprover och detta har varken ortopeder eller kiropraktorer i sin kompetens. Däremot har kiropraktorerna skyldighet att hänvisa till vanliga vården vid de tillfällen problemet inte är relaterat till deras område.

Jag har träffat ett antal personer som ägnar sig åt alternativ behandling, många bra men också många som anser sig kunna bota allt med sin egen metod. Jag förhåller mig skeptisk till både dem och till skolmedicinen som ju har samma inställning till sin egen förträfflighet.
Jag har även träffat läkare som inte alls är negativa till alternativ vård även om de inte är så många. De flesta är väldigt fyrkantiga och begränsade i sitt tänk.